Varför?
Varför får man för sig att flytta 40 mil från hus o hem o alla som älskar en? Det är så himla dumt!
Allt gick bra när jag hade någon här som iaf sa att han älskade mig men nu finns han inte i mitt liv längre, det är fan jobbigt! Har inga vänner som jag umgås med på fritiden, visst dem på jobbet men ingen som jag umgås med privat. det gör att fritiden blir väldigt ensam, hur fan får man vänner?
Det gör det inte bättre att varje gång man pratar med någon hemma så undrar de när man ska flytta tillbaka, hur mycket jag än skulle vilja så kan jag inte bara säga upp mig från en fast 100%-tjänst där jag trivs väldigt bra, kommer inte hitta ett annat jobb där jag trivs så bra som jag gör nu! Om bara mitt privatliv kunde funka med så vore det perfekt!
Synd att man inte kan hitta någon vettig man att dela vardagen med, trodde jag hade hittat någon men icke, att man bara kan ge upp så lätt är ju för mig helt obegripligt! Men men that´s life!
Det är bara att ta sig i kragen o börja om! Frågan är ju om man orkar det...
Vi hörs!
puss!